Många av aktivisterna i 68-generationen hade faktiskt arbetarklassbakgrund och det är en myt att flertalet av de gamla radikalerna blivit nyliberaler.

Det konstaterade sociologen Sven-Axel Månsson i sin digitala föreläsning för Skånes Journalistseniorer den 8 april 2021.

Utgångspunkt var den nyutkomna boken ”Den politiska generationen: Kontinuitet och förändring 1968-2018”, som han skrivit tillsammans med professorskollegan Svante Lundberg och som bygger på en tredje omgång intervjuer med personer de träffade för första gången i slutet av 1960-talet.

Syftet med det ursprungliga projektet var att aktivisterna själva skulle ges möjlighet att berätta, mot bakgrund av att medierna vid den här tiden kunde beskriva demonstranter och radikala studenter som “slödder”, “yrkesligister” och “långhåriga saker”.

När det 1968 arrangerades en demonstration i Malmö mot Aseas planer på ett dammprojekt i den dåvarande portugisiska kolonin Mocambique delade de båda sociologerna och ytterligare en kollega ut brev till deltagarna med en fråga om medverkan i studien.

Första boken en klassiker

– Det var en demonstration med bred uppslutning, inte bara från olika delar av vänstern utan även från Centerns studentklubb och Liberala studentklubben, påpekar Sven-Axel Månsson.

Ett 60-tal brev delades ut bland de cirka 300 deltagarna och resultatet blev så småningom 40 bandinspelade intervjuer som kom att utgöra grunden till den första boken.

– Den kom ut 1970, väckte en hel del uppmärksamhet och har kommit att betraktas som något av en klassiker, säger Sven-Axel Månsson.

Ledde till internationellt engagemang

De båda forskarna fortsatte sedan sina karriärer och diskuterade ibland en uppföljande bok, något som kunde förverkligas i slutet av 1980-talet genom 36 nya intervjuer med deltagarna. Många av dem hade nu lämnat Lund och Malmö, bildat familj och hade jobb.

– En del av dem proletariserade sig genom arbete i industrin medan andra försökte leva ut sina politiska ideal genom jobb som lärare eller i kultursektorn, säger Sven-Axel Månsson.

Samtidigt fanns ett stort internationellt engagemang i gruppen och det ledde för vissa till arbete i tredje världen under några år. En vanlig gemensam nämnare var att medvetet avstå från att söka chefstjänster, trots meriter och omgivningens förväntningar.

Radikalismen klingade av

Den tredje boken omfattar 30 intervjuer sedan en del av de tidigare medverkande avlidit eller blivit svårt sjuka.

– Det vi kan se är att radikalismen klingat av men det har inte lett till passivitet och många har kvar en vänsteridentitet som ibland inneburit medlemskap hos Socialdemokraterna, förklarar Sven-Axel Månsson.

Även de som inte längre identifierar sig som del av vänstern håller fast vid en antiauktoritär inställning och sin öppenhet inför nya idéer.

Inte borgarbarns uppror

– I debatten hävdas ibland att studentradikalismen bara var borgarbarnens uppror mot föräldrarna, men en fjärdedel av dem vi intervjuade hade arbetarklassbakgrund, påpekar Sven-Axel Månsson.

Bland lärdomarna nämner de intervjuade analys- och organisationsförmåga, liksom vanan att formulera sig i tal och skrift, något som sedan kunnat användas i många olika sammanhang.

– Visst finns en del självkritik utifrån misstag och politiska felbedömningar, men de är stolta över vad de uträttat och värjer sig mot anklagelserna om att ha skadat demokratin genom sitt deltagande i utomparlamentariska aktioner, säger Sven-Axel Månsson.

Kvinnors perspektiv med i bok tre

Den tredje boken innehåller även ett rikt bildmaterial med bilder som tagits av Germund Sjövall, själv en del av rörelsen som han därmed kunde skildra inifrån.

– Vi har här också fört in kvinnornas perspektiv på vänstern, något som inte togs upp de båda tidigare böckerna och det är ett unikt och intressant material, säger Sven-Axel Månsson.

Lars Johansson

Om du vill lyssna på föredraget kan du klicka här:

https://us02web.zoom.us/rec/share/CotmLFZkAZB2Zx918LpOy8NlOs7CivorqzhUp34jBfs_qudf_6KymnvHIHIcVAKF.ZCW1EFJw813Pe5Za Passcode: Ad9%JH^q

Inspelningen ligger kvar i åtminstone en månad.