Efter några turbulenta år kontrollerar tre ägargrupper den svenska dagspressen, bortsett från en enda tidning.

Den snabba utveckling som följde när de ekonomiska förutsättningarna drastiskt försämrades skildras av journalisten och mediekonsulten Anders Malmsten i boken Press Stopp.

Den 10 mars 2023 gästade han Skånes Journalistseniorer som den här gången samarrangerade med Mediehistorisk Förening. Ett 30-tal personer kom till mötet på Rådhuskällaren i Malmö.

– Det var de tidningsägare som snabbt försökte anpassa sig till digitaliseringen, exempelvis Mittmedia, som gick under medan de som avvaktade, bland andra NWT, kunde ta över och de står nu stabila – en paradoxal utveckling, sammanfattar Anders Malmsten.

Den överlägset största av de tre återstående ägargrupperna är Bonnier/Gota med norska Amedia som partner (52 tidningar.) Den andra gruppen är en ägargemenskap där Västerbottens-Kuriren, NWT-gruppen och Polaris tillsammans äger Stampen och de kontrollerar totalt 25 tidningar. Största ägaren till Polaris är samtidigt norska Schibsted. Den tredje gruppen är Norrköpings Tidningar Media, NTM, med 17 tidningar, och den enda återstående fristående förstatidningen är Haparandabladet, med en upplaga på 2 800 ex två dagar i veckan.

– Det finns risk för att NTM säljer och då återstår endast två ägare, säger Anders Malmsten.

Enligt den definition Anders Malmsten utgår från finns det 95 dagstidningar i Sverige, varav 86 har ett område som de dominerar och alltså är förstatidningar

På 1950- och 1960-talet försvann många andra- och tredjetidningar men sedan det statliga presstödet infördes på 1970-talet har inte lika mycket hänt vad gäller antalet titlar.

– Även efter de senaste förändringarna finns alla förstatidningarna kvar, konstaterar Anders Malmsten.

Däremot har en tredjedel av andratidningarna lagts ned de senaste 15 åren och de återstående cirka tio, huvudsakligen socialdemokratiska, har tagits över av ortens stora tidning.

– Troligen kommer andratidningarna att försvinna eftersom det blir orimligt att två tidningar på samma ort får presstöd, säger Anders Malmsten.

De senaste 20 åren har 67 av de 95 tidningar han beskriver bytt ägare, med kulmen 2017-2019 då över hälften såldes. Som startpunkt för branschomvandlingen anger Anders Malmsten Centerpartiets försäljning av elva tidningar 2005, en affär som gav partiet 1,8 miljarder kronor samtidigt som kontrollen över ledarsidorna kunde behållas.

– Då tyckte ingen att det var ett högt pris och nästan alla tidningsföretag i Sverige och Norden var med i budgivningen, även om de inte velat erkänna det efteråt, och ungefär samtidigt gjordes andra ännu större affärer, påpekar Anders Malmsten.

Centertidningarna köptes av ett konsortium lett av Stampen och Mittmedia, och deras skuldsättning bidrog till den senare undergången.

Förstatidningarna hade haft en stabil utveckling under årtionden, med hack i kurvan utifrån konjunkturnedgångarna, och under åren som följde på centeraffären gick det fortfarande bra. Men efter lågkonjunkturen 2008 vände kurvorna inte uppåt på samma sätt som tidigare i och med att sociala medier, som Facebook, började ta allt större andel av annonspengarna.

– Den bild som fanns i branschen och även bland forskarna var länge att digitaliseringen inte skulle innebära något hot mot tidningarnas annonsintäkter, tvärtom, säger Anders Malmsten.

Därmed dröjde det också länge innan dagstidningarna insåg att de måste ta betalt av de digitala läsarna. Men när 2010-talet var över hade dagspressen tappat tre fjärdedelar av sina annonsintäkter.

Så sent som 2009 fanns ett tiotal stora ägare till de svenska dagstidningarna och många mindre. Men särskilt för de ägargrupper som köpt tidningar med lånade pengar blev de påföljande åren tuffa och stora liberala tidningsägare, som under decennier dragit in vinster, försvann.

Fortfarande står pappersupplagorna för nästan 80 procent av dagspressens intäkter och ger närmare sju miljarder kronor per år, varifrån ska dras tryck- och distributionskostnader på cirka två miljarder.

Hälften av abonnemangen är nu digitala men det låga priset innebär att intäkterna från pappersabonnemangen är nästan fem gånger högre.

Anders Malmsten bedömer att intäkterna från digitala abonnemang på några års sikt kan öka från dagens cirka en miljard kr per år till tre miljarder, samtidigt som de digitala annonsintäkterna stiger något, till cirka en miljard. Det skulle ge branschen totalt cirka fyra miljarder kronor per år, plus presstödet på knappt en miljard. Men om pappersupplagorna försvinner minskar de sammanlagda intäkterna med ett par miljarder.

– Om tio år är papperstidningen kanske ett veckomagasin men samtidigt kan det tillkomma nya små digitala tidningar, säger han.

Anders Malmsten tror att det finns utrymme för att höja dagens låga pris på digitala abonnemang, men att det ställer krav på journalistiken samtidigt som det finns risk för att antalet läsare minskar.

Text: Lars Johansson

Foto: Marianne Rosén, Göran Martelius

Rode Möller, Mats Blennow, Kristina Davidson, Goldy Ramklint och Lars Ramklint. Foto: MR

Stig-Åke Jönsson, Håkan Jacobsson, Dan Birgerson och Tommy Paremo. Foto: MR

Cajsa Carrén och Lars Johansson. Foto: MR

Peter Palmkvist och Eva Martelius. Foto: GM

Anders Sundberg och Lena Hansson Varhegyi. Foto: GM