Jari Markkanen fortsätter sin intervjuserie, den här gången med Lena Hansson Varhegyi.
Skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag är 75 år fyllda, har arbetat med film/tv i hela mitt yrkesliv. Först helklassisk student, så Malmö Stadsteater som regiassistent samtidigt som jag läste Drama-Teater-Film i Lund (det akademiska har aldrig riktigt passat mig, kan inte sitta still), därifrån jobb på SVT Malmö under Gunnar Ollén, som inspelningsledare på en TV-serie och så producentutbildning vid Dramatiska Institutet, där Katinka Faragó hämtade ut mig till en långfilm med Ingmar Bergman. Så långfilmer och TV-serier i Stockholm, tills en dag min bror ringde från Malmö och erbjöd mig sin lägenhet. Jag ringde SVT Malmö och fick jobb och blev så småningom anställd som producent/projektledare (anställningsstopp till trots), med inriktning på både långfilm, dokumentär, transmissioner och TV-teater i studion.
1990-1992 var jag produktionschef på Filminstitutet i Stockholm, medan man ännu själv producerade film där. Så åter Malmö. Detta var gulddagar för SVT Malmö: vi producerade allt och samproducerade mycket. När nedgången började märkas flyttade jag till SVT Drama i Stockholm och höll i Nordvision, alla samproduktioner inom långfilm, tv och dans. Därefter arbetade jag som långfilmskonsulent på Filminstitutet i tre år, flyttade över till Danska Filminstitutet där jag var långfilmskonsulent i fem år. Både i Sverige och Danmark var jag ländernas representant i Europarådets filmproduktionsstödsfond Eurimages, där man ger stöd till europeisk långfilm.
Efter DFI arbetade jag som huvudlärare för producentutbildningen vid den danska filmskolan och avslutade mitt yrkesliv som konsulent vid Film i Skåne i Ystad. Jag har också under ganska många år varit s k hemlig expert på MEDIA i Bryssel för företags- och projektstöd för nordiska filmproduktionsbolag. Jag har verkligen haft ett fantastiskt roligt yrkesliv (nästan hela tiden). Men nu är ju hela arbetslivet så avlägset att det mest känns som en rolig dröm: ”Var detta jag?”
När och varför blev du medlem i Skånes Journalistseniorer?
Jag har alltid varit fackligt engagerad, först i Teaterförbundets filmavdelning, men eftersom SVT inte förhandlade med TF, bytte jag först till SIF, kände mig inte hemma där och så småningom blev det SJF. Någon gång 2017-18 tror jag att jag blev medlem i seniorerna (osäker).
Vad är det bästa med medlemskapet?
Den sociala samvaron. Och att träffa andra yrkesmänniskor (bara för att vi inte har lönearbete, är vi ju engagerade i samtiden), jag har alltid varit nyfiken på människor.
Vilka frågor bör Skånes journalistseniorer driva?
Både aktuella frågor (som ”Skuggutredningen”) och historiska tillbakablickar, sociala sammankomster som utflykter, kortare resor. Konst- och litteraturföreläsningar/visningar.
Vilka tidningar läser du?
Numera digitalt, DN och Sydsvenskan. Ibland ETC.
Vad anser du om dagens journalistik?
Ofta räddhågsen, ytlig. Ställer för få följdfrågor. Undrar ibland om det har med anställningsformen att göra. Om detta kan man tala.
Kan du berätta något som få vet om dig?
Jag är ”första hjälpare” inom Röda Korset och arbetade vid skogsbranden 2018.
Jag syr folkdräkter (för hand).
