Ond bråd död var det genomgående temat för Skånes Journalistseniorers bussutflykt den 21 maj 2026. Omkring 30 medlemmar deltog och sakkunnig guide var Jacques Schultze som kryddade sin framställning med diverse anekdoter och utvikningar medan bussen rullade fram genom det praktfulla försommarlandskapet.
Efter upphämtning i Malmö och Lund gick färden till Klågerup, platsen för en massaker på protesterande bönder och drängar 1811. Bakgrunden var ett myndighetsbeslut om att ta in 15 000 män från Skåne som soldater. Protestaktioner, inklusive plundringar, genomfördes på flera platser och kulmen kom en junidag vid Klågerup då militär sattes in. Platsen för massgraven med cirka 40 döda upprorsmän kallas än i dag för Döängen.
Omkring 200 män fängslades i Malmö och närmare 30 dödsstraff utdömdes, men alla utom två omvandlades till fängelse, samtidigt som flera dog under den hårda fängelsevistelsen
– Det här var Sveriges sista bondeuppror, sammanfattade Jacques Schultze.
Lunch intogs på Vismarslövs Café & Bagarstuga och nästa anhalt var Alberta kvarn i Esarp.
En kall vintermorgon 1932 hittades mjölnarhustrun Hanna Andersson död i kvarndammen och maken Nils Andersson, snart känd som Esarparen, blev snabbt misstänkt. Han uppträdde märkligt efter dödsfallet, var illa sedd i bygden och det ryktades om att hustrun var på väg att begära skilsmässa, något som skulle ruinerat honom.
Nils Andersson dömdes till livstids straffarbete men 1947 beviljades han resning, och slutet blev att han friades då rätten ansåg att det inte kunde uteslutas att hustrun dött i en olycka. Nils Andersson fick ett rekordstort skadestånd och köpte ett hus i Lund där han dog 1957.
– Från skadeståndet avräknades dock skatt, rättegångskostnader – och kostnaden för kost och logi under 15 år på Långholmen, men omkring 50 000 kr återstod, berättade Jacques Schultze.
Nästa anhalt på resan blev Veberöd och platsen där dubbelmördaren och flerfaldige kvarnbrännaren Martin Svenssons brottsbana fick sitt slut 1927 efter att den nyss inköpta kvarnen brunnit. Polis och brandkår kunde konstatera att branden var anlagd och utredningen visade att en lång rad av Svenssons högt försäkrade, och bulvanägda, kvarnar brunnit under årens lopp. Samtidigt var nu hans hushållerska försvunnen.
Svensson greps, liksom sonen, dottern och svärsonen och när de berättat vad de visste erkände Martin Svensson till slut mordet på hushållerskan, som kände till hans brott, och även att han redan 1902 mördat en konkurrerande kvarnägare i Blentarp. Han dömdes till livstids straffarbete och dog på Långholmen redan på 1930-talet.
– Martin Svensson var en otäck och våldsam yrkeskriminell – en klassisk psykopat, konstaterade Jacques Schultze.
Det sista stoppet gjordes i Hurva, där det dåvarande ålderdomshemmet 1952 blev slutpunkten för en av Sveriges värsta mordserier. Totalt tog vikarierande fjärdingsmannen Tore Hedin livet av tio personer.
Hans stora dröm hade alltid varit att bli polis men när han stängdes av efter att ha misshandlat sin flickvän började han systematiskt döda. Först slog han ihjäl sina föräldrar och därefter den tidigare flickvännen och hennes chef på ålderdomshemmet, varpå han tände eld på huset och orsakade ytterligare fem personers död.
Tore Hedin dränkte sig sedan i Bosarpssjön och av ett efterlämnat brev med erkännanden framgick även att han 1951 rånmördat en kvarnägare i Tjörnarp och tänt eld på möllan. Här deltog Hedin själv i brottsutredningen.
Gemensamt för de tre fall som resan omfattade är att Ernst-Hugo Järegård spelade gärningsmannen i de tre dramadokumentärer som spelades in på 1980-talet i tv-serien Skånska mord.
– Bortsett från vissa detaljer följer filmerna det verkliga händelseförloppet, förklarade Jacques Schultze.
De tre filmerna finns i SVT Play, liksom de båda övriga, Yngsjömordet och Bessingesmordet. Men där medverkar inte Järegård.
Text: Lars Johansson
Foto: Jari Markkanen
Jacques Schultze guidade under resan.
Det dåvarande ålderdomshemmet i Hurva renoverades efter branden och är numera förskola.
