Jari Markkanen fortsätter sin intervjuserie, den här gången med Britta Collberg.
Skulle du kunna presentera dig för oss?
– Jag föddes 1952 i Göteborg men växte upp i Lund. Här har jag stannat bortsett från några kortare utflykter. Efter gymnasiet på Spyken gick jag journalistlinjen på Skurup och fick sedan jobb på Arbetet, där jag arbetade i femton år, med avbrott bara för universitetsstudier. Det blev vikariat i Ystad och Malmö men mesta tiden var jag på lokalredaktionen i Lund där vi var som en stor familj med medarbetare i alla åldrar: vaktisar som var både skolpojkar och pensionärer, receptionister, annonsfolk, abonnemangsförsäljare och så fotografer och journalister, timavlönade och fast anställda om vartannat. Vi gav ut en egen tabloid: Lundabladet. Med lokal ledare, sportsida och allt. Vi satt i Folkets hus på Kiliansgatan i vad som en gång varit 1600-talsprofessorn Samuel Pufendorfs bostad, men det visste jag inte då. I ett mörkt och bullrigt kontorslandskap mellan medeltida murar låg cigarettröken tjock över polisradio, fax, telefoner, Halda- och Facit-skrivmaskiner och mot 1970-talets slut grönlysande Siemens-datorer – vi var bland de första i landet som datoriserades. 1988 bröt jag ändå upp från ”fadershuset” och promenerade några kvarter bort till frilansarna på Grupp fem. Vi satt i en vindsvåning på Klostergatan i samma hus som Bengtssons Ost. Frilanstiden innebar efterlängtad fördjupning efter dagspressåren. Jag hann också med ett par långa inspirerande vikariat på Svenska Dagbladets Idag-sida i Stockholm innan jag fick min son 1989. Det gick bra att kombinera moderskap med frilansande men efterhand tog jag steget över till Lunds universitets magasin LUM, där jag var redaktör under ett antal år och sedan reporter. Jag jobbade nästan ett kvarts sekel på Lunds universitet, fram till pensionen 2017. De ”danande åren” var ändå på Arbetet. Där växte jag in i yrkesrollen och trivdes för det mesta gott bland kolleger inte bara på min egen tidning utan också på de andra lokalredaktionerna.
När och varför blev du medlem i Skånes Journalistseniorer?
Medlem i SJF 1974 och det kändes rätt att fortsätta ha en anknytning.
Vad är det bästa med medlemskapet?
Att träffa gamla kollegor och kanske göra nya bekantskaper. Tidningen Journalisten är viktig.
Vilka frågor bör Skånes journalistseniorer driva?
Det är trevligt att träffas över en bit mat och lyssna på ett föredrag, göra gemensamma utflykter och kanske en resa. Gärna ännu fler intressanta föreläsare – både Lund och Malmö har många bra namn – och liksom hittills gärna kopplade till aktuella samhällsfrågor.
Vilka tidningar läser du?
Sydsvenskan, DN, SvD, Flamman. Sporadiskt surfar jag in på Expressen och Aftonbladet, NYT och The Guardian och läser/lyssnar också en del som jag får tips om via sociala medier.
Vad anser du om dagens journalistik?
Utmanad och hotad, svårare och viktigare än någonsin.
Kan du berätta något som få vet om dig?
Ett år som utbytesstudent i USA 1970 gjorde starkt intryck och har genom åren gett perspektiv på den roll USA spelat och spelar. Efter pensionen läste jag några korta akademiska kurser – det var fantastiskt givande. Jag skriver sällan nuförtiden. Det är skönt att inte behöva prestera. Jag läser, lyssnar och gräver (lite) i min trädgård. Och har avancerat från soffpotatis till stammis på Gerdahallen.
