Jari Markkanen fortsätter sin intervjuserie, nu med Börje Åhgren.
Skulle du kunna presentera dig för oss?
Min väg in i journalistiken är lite krokig. Jag är utbildad kemiingenjör från KTH, Stockholm. 1999 kom jag in på en ettårig vidareutbildning på JMK i Stockholm. Det blev ett fantastiskt roligt och spännande år. Det ledde till att jag blev anställd som redaktör på ett tekniskt förlag i Köpenhamn. De ville ge ut en tidning inom förpackningsområdet på den svenska marknaden. Förpackningar handlar om mycket mer än bruna wellpappkartonger. Förpackningen ska skydda varan, livsmedlet utan att påverka den. Det handlar också om tryckteknik, konsumentbeteende och återvinning. Detta gjorde att flyttlasset gick från Stockholm via Malmö och Köpenhamn för att till sist landa i Lund, där jag bor nu.
Varför blev du medlem i Skånes journalistseniorer?
Efter min utbildning gick jag med i SJF och senare även i Danska Journalistförbundet, DJ. Det blev dyrt att vara med i båda och jag valde därför att enbart vara med i DJ. Jag var dock med på några av Skånes Journalistseniorers arrangemang, direkt efter min pensionering. I våras valde DJ att omvandla sin tidning från månadsvis utgivning till kvartalsvisa utgåvor. Det gjorde att jag sa upp medlemskapet där och i stället återvände till SJF.
Vad är det bästa med medlemskapet?
Medlemskapet i Skånes Journalistseniorer medför att jag får möjlighet höra spännande föreläsningar i mindre grupp, nu senast Klas-Göran Karlsson, samt att träffa många skärpta och trevliga personer.
Vilka massmedier följer du?
Dagligen följer jag TV-nyheterna, dvs Rapport, Lokala Nyheter och även danska TV-avisen. Är väl något av nyhetsknarkare. Tyvärr är jag skeptisk till en hel del upplägg. Nyheter blir spekulationer om vad som ska hända i stället för en faktagranskning av vad som de facto har skett. ”Vad ska det här mötet leda till” osv. Konstlade debatter som inte leder någonstans är också vanliga. Både i vanliga media och i flödet är klickbeten vanligt förekommande och irriterande, men det är ju inte journalistik i egentlig mening.
Jag läser många tidningar på nätet, har Bonniers 40-abonnemang (DN och Sydsvenskan), SvD, Göteborgsposten, köper pappersexemplar av Sydsvenskan en gång i veckan. Jag gillar papperstidning. Sommartid har jag lokaltidningen på landet, Mariestadstidningen, i pappersform. I dagstidningen finns plats för mer djuplodande analyser och bakgrundsbeskrivningar. En dagstidning lär ju innehålla lika mycket text som en pocketbok. Jag vill gärna ge en eloge till den grävande journalistiken, vars reportage kan betyda upprättelse och ny livskraft för människor som råkat hamna i kläm på olika sätt. Det gäller både i program som ”Uppdrag Granskning” och i tryckta media. Denna journalistik är livsviktig i ett fungerande demokratiskt samhälle.
Kan du berätta något om dig själv som vi inte känner till?
Jag är engagerad och drivande i Poveldiggarna, en förening här i Skåne som har till uppgift att hålla Povel Ramels verk levande. Vi gör det genom att arrangera fyra föreställningar per år i Lund-Malmötrakten och i Höganäs Ängelholm. Min roll är att sätta ihop programmen, plocka fram inspelade nummer och vara konferencier. En mycket rolig och stimulerande hobby, Det tar mycket tid men ger ett härligt gensvar.
