Frågorna om Lars Vilks blev en bok om terrorism

Hur lever en person som Lars Vilks? Hur isolerad är han egentligen? Vad är det som driver honom att göra det han gör? Vilks är en man som rör sig i rasistiska kretsar men är han själv rasist?

Det är frågorna som fick journalisten Niklas Orrenius att ta kontakt med den omstridde konstnären Lars Vilks för att skriva en berättelse om vår samtid. Berättelsen blev en bok – Skotten i Köpenhamn – som just kommit ut.

– Jag ville se hur samhället ser ut genom att följa en känd omstridd person, berättade Niklas Orrenius vid en träff med Skånes Journalistseniorer.

– Jag hade varit i Paris för att skriva om terrordåden där. En månad senare inträffade skotten i Köpenhamn. Attacken var riktad mot Lars Vilks men det var två andra människor som blev terroristens offer.

Orrenius tog kontakt med Vilks sommaren 2015 och fick efter lite diskussion med poliserna som ansvarar för hans säkerhet träffa honom i ett fönsterlöst rum någonstans i Malmö.

– Jag förstod hur isolerad han är. Han lever ett helt kringskuret liv utan möjlighet att träffa mäniskor på ett normalt, vardagligt sätt.

”Skotten i Köpenhamn” handlar bara delvis om personen Lars Vilks. Första delen handlar om de som vill döda honom – extrema islamister framför allt. I andra delen berättas om gänget som omger Lars Vilks. Här finns det också extremister som är farliga. De hetsar mot muslimer.

Niklas Orrenius hyser ingen tvekan om att dödshoten mot Lars Vilks är verkliga.

– Han har utsatts för mordförsök vid minst tre tillfällen. Första gången var när två klantiga bröder försökte sätta eld på hans hus och väntade på honom beväpnade med knivar. Personligen tror jag att ytterligare en person var inblandad i det mordförsöket.

– Ingen vettig människa kan tycka att det finns någon proportionalitet mellan att göra en teckning och att vilja döda någon på grund av den teckningen.

Många har förutsatt att Lars Vilks är rasist eftersom han umgås med rasister. I de s k Lars Vilks-kommittéerna  finns det många som öppet hetsar mot muslimer.

– Det är svårt att veta. Men som jag har uppfattat honom ser han hela skeendet runt sig själv som ett slags konstprojekt. Han utnyttjar de mer eller mindre obskyra sammanslutningarna för sina syften och de utnyttjar honom. De säljer t.ex hans grafiska blad och han får ett forum för sitt konstnärskap.

– Men han har inga illusioner om att Sverigedemokraternas omfamningar har med kärlek till konsten att göra. Jag tror inte att de är så intresserade av min konst, sa Lars Vilks vid ett tillfälle.

– En fråga som jag diskuterar i boken är vad extremismen gör med oss. Båda extremismerna – den rasistiska och den islamistiska – hör ihop. De blir varandras bästa argument. Högerextremisterna kan använda IS och andra islamisters terrordåd för att understryka sin tes om hur farliga muslimer är. Extremislamisterna kan använda hetsen mot muslimer i västvärlden som argument.

Niklas Orrenius har skrivit om svensk och islamistisk extremism men när han försökte intervjua och skriva om en svensk rasistisk bloggare som kallar sig Julia Caesar blev omvärlden hotfull.

– På Dagens Nyheter där jag jobbar har vi undersökt vem som ligger bakom detta alias och vi vet att det är en kvinna och att hon har jobbat som journalist under många år.

I samband med att Orrenius sökte Julia Caesar började hon skriva i sin blogg att han förföljde och trakasserade henne. Då började hoten dyka upp.

– Vi fick dödshot mot hela familjen och var tvungna att lägga om vårt liv. Vi har tvingats skaffa larm och ibland har vi inte kunnat vistas i vår bostad.

Vakthållningen runt Lars Vilks kostar minst 20 miljoner om året. Ett av prisen vi måste betala för rätten att uttrycka oss fritt?

Tuve Bergman