I Skagens ljus och lätta vind
Skagenresan 24-27 augusti 2014
Flerhundraåriga konstföremål i en ännu äldre slottsmiljö, en berömd spritfabrik i dödsryckningar och några av Skagenmålarnas mest lysande verk – det var några av upplevelserna som deltagarna i Skånes Journalisters bussresa till Skagen bjöds på under fyra dagar.
Färden startade den tidiga söndagsmorgonen 24 augusti i Lund. Efter första stopp i Malmö fanns 36 resenärer i bussen.
Strax efter lunch på en typisk dansk kro nära Århus siktade deltagarna de urgamla murarna till slottet Voergaard ett stycke utanför Aalborg i norra delen av den jylländska halvön. Voergards renässansslott med rötter i medeltiden har en mytomspunnen historia med groteska inslag. Här levde i slutet av 1500-talet Ingeborg Skeel, envåldshärskande slottsfru som anlitade en känd holländsk arkitekt för att försköna slottet.
Enligt sägnen mördade hon sedan arkitekten när han var klar med jobbet. Hon hade inte lust att betala honom och dränkte därför mannen genom att knuffa honom i vallgraven.
Fru Skeels ande sägs närma sig slottet under en natt varje år. När hon en gång når fram kommer Voergaard att läggas i ruiner.
Förutom för den gamla slottsfrun är slottet i dag mest känt för sina fantastiska konstskatter. Journalistseniorerna kunde njuta av att se möblemang från den franske kung Sols, Ludvig den fjortondes, praktfulla salar, 1600-talsmöbler från Ludvig den sextondes hov, brev skrivna av Marie Antoinette innan hon avrättades och målningar av El Greco och Watteau för att nämna några.
1955 köpte dansken Ejnar Oberbech-Clausen slottet och samlade sin konst på Voergaard. Han hade som ung besökt Frankrike och 1907 fått jobb som sekreterare hos den stenrike greven de Chenu-Lafitte som bl a ägde flera vinslott i Bordeauxregionen. När greven dog gifte sig den unge Oberbech-Clausen med änkegrevinnan. När hon avled fick han överta rikedomarna och den stora konstsamlingen. 1955 tog Clausen med sig alltsammans till Voergaard. Han dog 1963.
Efter besöket på Voergaard gick bussfärden vidare till Viking Hotell i Sæby, en liten stad på Jyllands östkust, några mil söder om Skagen. Hotell ligger bara ett par hundra meter från havet och de av seniorerna som ville kunde stärka sig med friska bad i böljorna eller lite mer ljumna dopp i spaanläggningen.
De Danske Spritfabrikker i Aalborg var andra dagens resmål. Spritfabriken är inte längre så dansk och har inte varit det på länge. För något år sedan såldes hela verksamheten till nya ägare i Norge. Just nu finns här 14 anställda men vid årsskiftet ska den resterande delen av produktionen flyttas till Oslo. De gamla byggnaderna blir kvar. De är kulturmärkta och ska i framtiden sjuda av kulturell verksamhet.
– Bränneriet startades 1881 genom en sammanslagning av många små brännerier men nu är det snart slut, berättade guiden Birgit Kirk med vemod i stämman. Men in i det sista har vi försökt förnya oss.
– Vår senaste produkt heter Nordens Gull och bygger i smak och färg på bärnsten som får vila i ett koncentrat av alkohol.
För några år sedan ägdes De Danske Spritfabrikker av svenska Vin och Sprit. Birgit Kirk mindes det som en bra tid.
– Svenskarna lät oss sköta oss själva. Men ibland fick vi lite konstiga krav på oss. Plötsligt ville svenskarna ha ekologiskt brännvin. Vi förstod inte riktigt hur det skulle gå till men vi skickade spriten som hade renats längst i processen och kallade den för ekologisk. Vi fick bra betalt.
Studiebesöket i Aalborg lärde seniorerna en hel del om hur sprittillverkning går till, om destilleringsprocesser och örterna man använder för att skapa de olika smakerna i spriten.
Porsen som kryddar porsbrännvinet hämtar man t ex från lilla ön Læsø i Kattegatt. Efter en rundvandring i den ”svenska” delen av fabrikerna med sex 40.000-literstankar där man en gång lagrade O P Andersson, var det dags för avsmakning av de olika spritsorterna. Många gillade det nya Nordens Gull, andra föredrog klassiker som Jubileum eller Gammeldansk. En del av eftermiddagen ägnades åt en rundvandring och fria strövtåg i Aalborgs centrum.
På tredje dagen i norra Jylland besökte gruppen Skagen med omgivningar. Dagen började med en färd med Sandormen till grenen där Skagerrak och Kattegatt möts. De deltagare som hade modet att ta av skor och strumpor kunde känna sandens oavlåtliga rörelser under fotsulorna. Sandbanken där de båda haven möts är ständigt i rörelse. Riktningen beror på vilket av de två haven som för tillfället har övertaget.
På eftermiddagen besökte vi Skagenmålarna Anna och Michael Anchers hus i centrala Skagen och fick senare en guidning genom Skagens museum. Här visas en utställning med en annan Skagenmålare, Laurits Tuxen, som i Danmark är mindre känd än Ancher och Krøyer.
Tuxen kom redan som 15-årigt underbarn in vid den danska konstakademin. Han levde en tid i Skagen men ägnade sig senare åt stora paradmålningar av danska och engelska kungafamiljerna. En av målningarna sägs innehålla 5 000 personer. Laurits Tuxen blev med tiden enormt förmögen.
I Skagens museum finns många av Skagenmålarnas mest kända verk. Här hänger Michael Anchers fantastiska oljemålning ”Den druknede” och lysande verk av P S Krøyer, svensken Oscar Björk och Anna Ancher.
På återresan till hotellet gjordes en avstickare till ”Den Tilsandede Kirke” som ligger begravd i sanden och till den vandrande enorma sanddynen Råbjerg Mile som rör sig 8 meter om året i samma riktning.
På den fjärde dagen med hemresa från Skagen gick färden till målaren Johannes Larsens villa Møllebacken i Kerteminde på östra delen av Fyn. Larsen är mest känd som Danmarks främsta fågelmålare och lockade till sig fåglarna genom att ha en stor och lummig trädgård. Han levde mellan 1867 och 1961.
– Han hade stark anknytning till Sverige, berättade guiden Jörn Tvedskov. Han köpte ett par skogsgårdar i Boxhult i södra Småland och åkte ibland dit för att måla. Flera av Johannes Larsens barnbarn bor i dag i Sverige.
Møllebacken är i dag museum och innehåller många av Larsens målningar, både med fågelmotiv och porträtt.
Efter att ha passerat Stora Bält och Öresund nådde ressällskapet Malmö och Lund under tidig kväll.
Text: Tuve Bergman. Foto: Göran Martelius
Här är deltagarna på resan till Skagen i augusti:
Eva och Peter Bartosch, Tuve och Cathrin Bergman , Birgitta Ekvall, Willy Wennerström, Stig och Gunhild Engzell, Carl Johan Evander, Tore Gillberg,, Roger och Irene Gottfridsson, Jan och Yvonne Hjert, Margita Voigt. Christina Kallum och Christina Rikardson, Göran och Eva Martelius, Guje och Åke Mattisson, Ingrid Nathéll, Bo och Britt Nordbeck, Elisabeth Nordberg, Peter Palmkvist och Åse Österman, Mona-Lill Påhlzon,. Marianne Rosén, Ingela Rystedt, Rune och Carina Smith, Ulla och Nils Stenfeldt, Birgitta Wahlgren, Kristina Waldén.
- Thells reseledare Annika Nilsson berättade om de äldsta byggnaderna i Aalborg som officiellt numera stavas Ålborg.
- Carl-Johan Evander berättade detaljerat om händelser på St Anne gade i Aalborg. Till höger syns Gunhild Engzell.
- Det mesta av sprittillverkningen vid det anrika Aalborg har flyttats till nye ägarens högkvarter i Norge. De återstående fjorton anställda är uppsagda till nästa år. Tre kommer troligen att få fortsätta arbeta, bland dem guiden Birgit Kirk. Foto: GM
- Sandormen, en komfortabel vagn med åtskilliga passagerarplatser, dragen av en kraftig traktor, tar turisterna till yttersta spetsen Grenen på Skagens udde. Längst fram i gul hatt, Ulla Stenfeldt. Till vänster bakom henne syns Margita Voigt.
- Den korta transporten från p-platsen till udden tar några minuter. På vänster sida syns Kristina Waldén, Peter Palmkvist och dennes sambo Åse Österman. Till höger i vit keps Villy Wennerström.
- Peter Palmkvist, ny styrelseledamot i SkJS, och veteranen, vice ordförande Tuve Bergman lämnar ormen.
- Ordförande Jan Hjert med hustrun Yvonne Hjert kopplar av med en kopp kaffe efter att tillsammans med den resande gruppen på 36 personer ha fått en genomlysning av Skagenmålarna Michael och Anna Anchers hus.
- Annette Dochweiler, guide vid Skagens museum, berättade om de världsberömda måleriernas bakgrund.
- Den tillsandade kyrkan, eller Sankt Laurentii kyrka, byggdes på 1300-talet några kilometer sydväst om Skagen. Den allt mer besvärande sandflykten kring kyrkan gjorde den så småningom svårtillgänglig varför den stängdes 1795. Under det nu k-märkta tornet fanns en kyrka som var 38 meter på längden och 9,5 meter bred. Efter kyrkans stängning såldes på auktion delar av byggmaterial och inredning från den i sand begravda kyrkan. Platsen besöks varje år av tusentals turister.
- Råbjergs miles vandrande sanddyn är stadigt på väg mot nordost.
- Guiden Annika Nilsson och bussföraren Bengt ”Bengan” Olsson bjöd före Skagenresans avslutande middag sina gäster på mousserande vin.
- Ingrid Nathéll berättar om sina upplevelser för Peter Palmkvist, Eva Martelius och Åse Österman.
- Guiden vid Johannes Larsens museum i Kerteminde berättar om konstsamlingarna. Till höger Tuve Bergman.
- Johannes Larsens hustru var trädgårdsintresserad och därför byggdes detta växthus.