Operans vridscen bombades två gånger

 

 

 

 

 

 

 

 

Tisdagen den 7 mars genomfördes andra programmet på temat ”Bröd och skådespel” genom ett besök på Malmö Opera. Nitton deltagare fick en personlig guidning av Kjell Johansson.

Malmö Operas vridscen är en av Europas största med ett djup på 25 meter och lika stor bredd. Men det var nära att scenen inte blev färdig till teaterns invigning hösten 1944. Vridscenen beställdes från Tyskland mitt under brinnande världskrig och när den lastats på ett fartyg för resan till Sverige bombades skeppet och sjönk. En ny scen beställdes men även det fartyget bombades och sjönk. Den tredje beställningen gjordes i Sverige och vridscenen hann bli klar till invigningen.

Kjell Johansson, tidigare körsångare och administratör på operan, guidade medlemmar Skånes Journalistseniorer vid studiebesöket på Malmö Opera.

-Malmös teaterhistoria är lite blandad. Ända in på 1600-talet var det turnerande teatersällskap som kom hit och underhöll folket, berättade han. Under en period fick de spela i stadshuset men sedan tyckte stadens myndigheter att det blev för simpelt och förvisade dem ut till parker och andra ställen i omgivningarna.

-Inte förrän 1809 fick Malmö sin första fasta teater. Den låg vid Gustaf Adolfs torg i huset där H&M i dag har sina lokaler. 1906 började Malmö stad planera en större teater och bildade en kommitté för bygget. Till en början hade man tänkt sig en pampig byggnad i orientalisk jugendstil att byggas mitt på Gustaf Adolfs torg. Men det förslaget förkastades.

Först 1933 utlystes den första arkitekttävlingen om stadsteatern. 1935 gjordes tävlingen om med samma tävlande som vinnare. Sigurd Lewerentz vann huvudtävlingen med Erik Lallerstedt och David Helldén som andra pristagare. De tre arkitekterna samarbetade om att bygga stadsteatern.

Men kriget och andra hinder fördröjde projektet några år. Först 1941 sattes spaden i jorden. Byggplats blev ett ställe som kallades ”Konditoriträdgården” där Östra Rönneholmsvägen möter Fersens väg.

-Det berättas att köerna ringlade långa utanför teatern när biljetterna till invigningen skulle släppas, sa Kjell Johansson. Intresset var lika stort som inför en nutida rockkonsert. Folk köade i dagar för att komma över biljetter. Invigningsföreställningen var Shakespeares ”En midsommarnattsdröm”.

Teatersalongen är utformad som en grekisk amfiteater för att alla skall kunna se vad som händer på scenen. Från början fanns 1 700 sittplatser. Numera rymmer salongen 1 100 platser när den är som störst.

Förändringar i kraven på ljudstyrka och ljussättning har minskat antalet platser. Eftersom teatern numera är ett operahus finns textmaskiner i taket för att publiken ska kunna följa med på svenska när librettot är på italienska eller något annat språk. Akustiken gör att ljudet måste förstärkas för att nå ut till alla i salongen:

-Malmö Opera har något som jag inte har sett någon annanstans. Genom att dra fram stora träskivor som löper i spår i taket kan man minska ner salongen efter behov. Det går att minska antalet sittplatser till 600 eller 400.

Operan är en stor arbetsplats med 275 fasta anställda. Det krävs ett batteri av skickliga yrkesutövare för att hålla verksamheten i gång. Kjell Johansson guidar seniorerna upp i huset där perukmakarna jobbar.

-Att skapa en peruk är ett mödosamt jobb som kräver stor yrkesskicklighet. Oftast är det människohår som används och då asiatiskt hår eftersom det tjockare och lättare att jobba med. Det tar ca en vecka för att knyta en peruk. Elva fast anställda jobbar med det här.

Ibland får perukmakarna göra hela masker som ska dras över huvudet. Masken till häxan i ”Hans och Greta” pryder sin plats i en av perukmakeriets hyllor. Här finns också Johannes Döparens huvud som Salome krävde på ett fat.

Teaterhuset har blivit för litet. Andra verkstäder och dräktförrådet får inte längre plats. De finns nu i Västra hamnen. Där finns bland annat 65 000 kostymer. Men snabblager och rörliga loger finns vid sidan av scenen.

-Det är nödvändigt i vissa uppsättningar som kräver snabba ombyten, säger Kjell Johansson. Praktexemplet är ”Miss Saigon” där huvudaktrisen har ett klädbyte som måste göras på maximalt 24 sekunder!

De föreställningar som har dragit mest publik är ”Kristina från Duvemåla” och ”La Cage aux folles”.

Den föreställning som operabesökarna får har en lång planering. Repertoaren bestäms ca två år i förväg. Arbetet börjar med att rita kläder och planera för den rekvisita som kommer att behövas. Scenografen ritar de konstruktioner som snickarna senare ska bygga.

Text: Tuve Bergman Foto: Mona-Lill Påhlzon