Turkiet förlorades när Cypern kom med i EU

Frågan om Turkiets medlemskap i EU är överspelad. När Erdogan kom till makten visade han stort intresse för en anslutning till Europa men varje gång Turkiet anpassade sig till EUs krav för medlemskap ändrades kraven. När sedan Cypern hastigt förärades medlemskap tappade Turkiet intresset.

Ingmar Karlsson, diplomat och författare, talade klarspråk när han berättade om sina erfarenheter vid en lunchträff med medlemmar i Skånes Journalistseniorer.

– Erdogan har i stället fått möjligheten att utpressa EU med de tre miljoner flyktingar som Turkiet härbärgerar.

Ingmar Karlsson har 40 års erfarenhet som diplomat. Han började vid utrikesdepartementet redan 1967 och hamnade i Colombias huvudstad Bogota under sin första utlandstjänstgöring. Han hade då som uppgift att bevaka det som hände i Latinamerika och Mellanöstern. 1976 fick han ansvar för Nordafrika och Mellanöstern.

– När jag började som chargé d´affaires vid ambassaden i Damaskus var det en mycket orolig tid med inre strider som påminde om inbördeskrig. Eftersom det fanns 14 miljoner kristna i området rapporterade jag hem till UD om deras utsatta belägenhet.

När Ingmar Karlsson upptäckte att rapporterna från Mellanöstern direkt hamnade i arkivet utan åtgärd bestämde han sig för att börja skriva böcker om den verklighet han mötte i sitt arbete.

– Uppmärksamheten kring de kristnas situation ledde till assyrierna lättare fick asyl i Sverige och så är det än i dag. De får asyl därför att de är kristna och deras barn som har uppfostrats till goda kristna börjar i svenska skolor där de snabbt avkristnas.

Efter fem år i Damaskus skickades han till Peking som vid den tiden hade hamnat i centrum för det svenska näringslivets intresse.

– Alla skulle till Peking och det gjorde att vi hade en strid ström av besökare på ambassaden.

Tiden i Peking resulterade i boken ” Kina i våra hjärtan: betraktelser kring Mittens rike inför nittiotalet”.

Nästa steg i karriären blev jobbet som andreman vid ambassaden i Bonn i slutet av 1980-talet. Dit kom det inte så många besökare.

– Men 1988 träffade Erich Honecker den tyska regeringen och Helmuth Kohl i Bonn. Honecker deklarerade att det inte skulle bli någon återförening under de närmaste hundra åren. Vi vet alla vad som hände något år senare.

Efter Bonn kom Ingmar Karlsson hem för att bli chef för en enhet på UD som skulle arbeta med policy och planering. I uppgifterna ingick att försöka förutse tänkbara konflikter i det framtida Europa men också att besöka de nya staterna i Centralasien.

– Dåvarande utrikesministern Lena Helm-Wallén tog kontakt och var fundersam. Hon tyckte att Sverige hade tappat initiativet i Mellanöstern och att vi borde göra något åt det. Jag sa att om det blir större konflikter i området blir ödesfrågan för Europa flyktingströmmarna som söker sig hit. Vårt samtal resulterade i en stor konferens i Stockholm som handlade om islam i Europa.

Prag blev nästa anhalt för Ingmar Karlsson. Ambassadörsjobbet omfattade även Bratislava i Slovakien. Där var han redan hemvan eftersom hans fru kommer därifrån.

– Jag hade redan intresserat mig för de små staternas öde, studerat kurderna i Mellanöstern och Europas minoritetsfolk. Jag visste att slovakerna kände sig som andra klassen medborgare i statsbildningen Tjeckoslovakien. Idén att skapa nationalstater var tokig redan när den kläcktes. Resultatet av denna dumhet ser vi inte minst i Mellanöstern.

De sista åren som diplomat tillbringade Ingmar Karlsson som generalkonsul i Istanbul. Han argumenterade öppet för att Turkiet borde bli medlemmar i EU.

– Vi arrangerade även en konferens om folkmordet på armenierna i Turkiet.

De demokratiska problemen i länderna i Centraleuropa kommenterade Ingmar Karlsson så här:

– Tjeckien misstror partier som försöker kopiera partistrukturer i väst men det blir svårt att driva politik om det inte finns stora politiska partier som kan driva politiken. Länderna i det gamla Östeuropa har dessutom problem med migration. Delar av den välutbildade befolkningen drar i väg västerut.

Ingmar Karlsson har hunnit skriva många böcker om svåra frågor. ”Inga vänner utom bergen” handlar om kurdernas historia och kultur, ”De små folkens historia” tar upp minoritetsfolkens öden och ”Det omaka paret” berör Tjeckiens och Slovakiens utveckling.

Text: Tuve Bergman
Foto: Jan Skogström