Vi firar våra 50 år lite för tidigt. År 1969 fanns det ett förslag om att starta en förening för pensionerade journalister men det blev inte av förrän den 5 maj 1971. Då bildades Sydsveriges Journalistseniorer men föreningen startade inte med några stora ambitioner. Man hade t.ex inga medlemsavgifter eftersom man inte tänkte ha några utgifter. Större delen av verksamheten ägnades åt studiebesök på företag i Skåne.

Förre ordföranden Carl Johan Evander kåserade inför närmare 70 festdeltagare när Skånes Journalistseniorer firade sitt femtioårsjubileum på Rådhuset i Malmö den 7 september. Den nya styrelsen med ordförande Åke Pettersson i spetsen såg lätt chockade ut när de förstod att firandet kommit två år för tidigt.

– Bland företagen som den nya föreningen besökte fanns Weibulls, Tre Skåne och Arbetet. Med tanke på vad som senare hände med de här arbetsplatserna framstår föreningens medlemmar som något slags dödsänglar, fortsatte Carl Johan Evander.

År 1981 blev journalistseniorerna en riktig klubb med en vald styrelse. 1990 kallades klubben för en kulturförening.

– Nu ordnades studiebesök till Barsebäcks kärnkraftverk och stugorna i Höör. Dödsänglarna fortsatte sin verksamhet. Men föreningen började också ge ut böcker. Fyra stycken blev det totalt med 35 skribenter som deltog med artiklar från sitt liv som murvlar. Sex av dem finns hos oss här i dag: Rode Möller, Hans Widing, Sven Tollin, Bertil Falk, Ulla Stenfeldt och Lars Ramklint.

De första decennierna i föreningens liv gick det bra att vara medlem utan att vara med i Svenska Journalistförbundet.

– Men i dag krävs det medlemskap i förbundet, betonade Carl Johan Evander. Föreningen har ca 300 medlemmar och ett 90-tal av dem är hedersmedlemmar som man blir efter 50 års medlemskap i Svenska Journalistförbundet.

Jubileumskvällen började med att kommunfullmäktiges ordförande i Malmö, Carina Nilsson berättade om det gamla Rådhuset, Malmö och hur hon upplever att den lokalpolitiska journalistiken har förändrats.

– Förändringarna är stora, konstaterade Carina Nilsson. I dag är det få journalister som bevakar fullmäktiges möten men det är kanske inte så konstigt, mötena sänds ju på webben och är lätta att följa på avstånd.

– Jag har förstått att yrket har förändrats. Nu ser man ofta journalister som både fotograferar och skriver. Stressen har säkert ökat eftersom det är färre som jobbar.

Carina Nilsson berättade om den påkostade festlokalen med porträtt av kungar och drottningar från gammal dansk tid som är avbildade i helfigur.

– Rådhuset började byggas 1546 men idag är det främst grundmurarna som finns kvar från den tiden. Som ni ser är det starkt mansdominerat även i porträttgalleriet i den här praktsalen. Unionsdrottningen Margareta finns avbildad högst upp under taket bredvid en gigantisk målning som föreställer Magnus Stenbocks brandtal till Malmös borgare när danskarna hotade landet 1709.

Carina Nilsson ska ge kvinnorna större plats i Rådhuset. Salen som kallats för Damsalongen med en stor fondmålning med äldre herrar ska döpas om till Anna Stenbergsalen efter den första kvinnan som i början av 1900-talet valdes in i kommunfullmäktige. Anna Stenberg ska även få plats på en av väggarna med ett förstorat foto.

När tiden hade kommit till jubileumsmiddagens efterrätt var det dags för kvällens speciella underhållning med de lundensiska underhållarna Anna Lena Brundin och Jan Sigurd. Paret förklarade att de inspirerats av Hasse och Tage och deras 88 öresrevy.

Journalistseniorerna bjöds på Jan Sigurds eminenta pianospel och Anna Lena Brundins fina sångröst. De hann med många gamla godingar som ”När man ser på barna som växer upp och står i…” eller ”Oh ni fantastiska män…” nu i Metoo stil. Men även andra roliga grepp som Jan Sigurds version av hur det kunde ha låtit om Willie Nelson sjungit med Beatles eller Anna Lena Brundins monolog om varför det är så korkat att göra om trosbekännelsen Fader vår. Hennes tolkning av Edith Piafs ”Je ne regrette rien …” tillhörde kvällens minnesvärda inslag.

Text: Tuve Bergman
Foto: Göran Martelius,Marianne Rosén och Jan Skogström

OBS! Galleriformatet är litet knepigt. På en pc för du muspekaren över bilderna till du hittar något ställe utan text, där muspekarpilen förvandlas till en hand. Klicka där så får du upp bilden i större format och kan bläddra bland bilderna. Likaså på Iphone: leta reda på en bild med mycket yta utan text och peka där. Porträttet av Carina Nilsson fungerar bra.