Malmö – arbetarrörelsens vagga

Svensk arbetarrörelse föddes och tog form i Malmö, genom portalpersonligheter som August Palm, Axel Danielsson och kanske även ”amaltheamannen” Anton Nilsson. Det var en av många kunskaper som deltagarna fick sig till livs vid Skåneseniorernas bussresa genom Malmös röda historia den 31 oktober.

– Allt stort som hänt i Sverige har börjat här i Malmö, hävdade dagens ciceron, Roger Johansson, och nämnde den första stambanan och den första motorvägen som exempel.

Johansson är professor i historia vid Malmö Universitet och professor i utbildningsvetenskap vid universitetet i Lund. Han har hållit i otaliga historiska stadsvandringar i Malmö och även varit redaktör för boken ”Gå till historien. Tolv vandringar för dig som vill upptäcka Malmö”. Nu fick de 20-talet deltagarna i vår utflykt åka buss mellan fyra historiska anhalter, men vid tre av dem tvingades vi ut i den höstliga råkylan för att ta del av Roger Johanssons detaljerade och mycket levande berättande.

Sprängdåd mot strejkbrytare

Det första stoppet blev nere i Västra hamnen, nära de nya universitetsbyggnaderna Orkanen och Niagara. Här låg sommaren 1908 fartyget Amalthea förtöjt. Hamnarbetarna i Malmö strejkade för högre löner, föreningsfrihet och bättre arbetsvillkor. Arbetsgivarna svarade bland annat med att sätta in 87 brittiska strejkbrytare, som inlogerades på Amalthea.  Det ledde till stor förbittring bland de strejkande och deras sympatisörer, och när ett tusental demonstranter samlades på kajen för att protestera avlossades skarpa skott från fartyget, dock utan att någon blev träffad.

Skottlossningen blev droppen som fick de tre ungsocialisterna Anton Nilson, Algot Rosberg och Alfred Stern att agera. På Kafé Utposten nära dagens Triangeln smidde de sina attentatsplaner. Roger Johansson berättade den dråpliga historien om hur sedan de stal dynamit från kalkbrottet i Klagshamn, gömde den i Rosbergs pappas grav och efter två provsprängningar tillverkade den primitiva bomb som Nilson rodde ut till Amalthea natten till den 12 juli.

– Syftet med bomben var sannolikt att skrämmas, inte att skada någon, sade Johansson.  Men i explosionen ombord dödades en av strejkbrytarna och 23 skadades. Eftersom Nilson råkat tappa sitt avlöningskvitto på brottsplatsen dröjde det inte länge förrän alla de tre attentatsmännen kunde gripas. Nilson och Rosberg dömdes till döden, Stern till livstids fängelse. Men genom överklagande och benådning blev livstid så småningom straffet för alla tre.

– Arbetarrörelsen kunde ju inte försvara ett bombattentat, men snart växte det ändå fram en opinion för amnesti för alla tre. En amnestirörelse som blev en del av rösträttsrörelsen, berättade Johansson.

Hjalmar Brantings första regering beslutade också om amnesti för attentatsmännen. Anton Nilson utnyttjade friheten till att utbilda sig till flygare och sedan ta värvning som stridsflygare i Sovjetunionen. Han flyttade tillbaka till Sverige 1926 och levde sedan ett osedvanligt långt liv här.  Han gick bort först 1989, 102 år gammal.

Talet i päronträdet

Busstrippens andra stopp blev vid Malmö stadshus, i en hörna där man trott att August Palm (1849-1922) höll ett med tiden ikoniskt politiskt tal för cirka 800 deltagare, uppflugen i ett päronträd. August Palm, som levt som skräddaregesäll i Tyskland, hade där fångats av den gryende socialismens läror och förde dem med sig när han senare slog sig ned i Malmö. Den 6 november 1881 höll han sitt politiska jungfrutal i Sverige, ”Hvad vilja socialdemokraterna?” på Hotell Stockholm på Baltzarsgatan. ”Talet i päronträdet” hölls 1882 och finns avbildat i åtskilliga av arbetarörelsen lokaler, bland annat i Malmös Folkets Hus.

Men Palm hade ingalunda klättrat upp i trädet, utan tagit de 13 trappstegen upp till punschverandan som hörde till den servering som då låg på Stadshusets plats. Enligt Johansson står minnesmärket över talet dessutom sannolikt på fel plats – eftersom senare tiders mätningar gör troligt att päronträd och punschveranda i stället fanns på det som nu är Stadshusets baksida och uppställningsplats för containrar.

Park med borgerliga anor

Folkets Park blev bussturens tredje anhalt. Roger Johansson berättade, att parken från början var Frans Suells den äldres sommarpark. Han höll den öppen för allmänheten, men använde den också för tobaksodling. På 1840-talet sökte sig Malmös borgerskap dit för att ”dricka brunn” – vattnet fick dock transporteras dit från apoteket Lejonet.

Ett tag blev parken sedan ett tillhåll med dans och mycket supande, innan nykterhetsvännerna i godtemplarrörelsen tog över och försökte ordna mer välkammade tillställningar. Men godtemplarna hade svårt att betala hyran till markägaren, vilket stadens socialister utnyttjade. Troligen lurade de till sig ett hyreskontrakt, men skötte betalningarna och kunde så småningom köpa hela parken. 1891 öppnades parken som Sveriges första Folkets Park.

– Parken hade sin storhetstid på 1950- och 60-talen med cirka 700 000 besökare per år, berättade Johansson.

Enligt honom är Far i hatten den äldsta byggnaden i parken i dag med anor från godtemplartiden. Moriskan byggdes i början av 1900-talet med inspiration från byggnader på Tivoli i Köpenhamn.

Arbetets skapare

Sista stoppet på vår historiska busstripp blev Mellersta kyrkogården, där vi promenerade till tidningsmannen Axel Danielssons grav. Danielsson grundade tidningen Arbetet 1887 och var dess förste chefredaktör.  Hans polemiska och orädda artiklar ledde till flera vistelser i häkte och fängelse för honom.

– Axel Danielsson hör till arbetarrörelsens portalgestalter, men har kanske blivit lite bortglömd  i jämförelse med August Palm och Hjalmar Branting. Men han var oerhört rikt begåvad och skrev de svenska socialdemokraternas första egna partiprogram 1897. Det tidigare programmet var bara en översättning av de tyska socialdemokraternas, berättade Johansson.

Axel Danielsson blev bara 36 år. Enligt Johansson levde han ett hårt liv, inte bara med mängder av arbete och återkommande perioder bakom galler på Malmöhus fästning. Han gillade också att festa och umgås med kvinnor.  Hans gärning som skribent och agitator gav honom en växande skara av beundrare. Tusentals personer kunde samlas vid fägelset för att ta emot honom när han frigavs, cirka 7 000 deltog i hans begravningståg.

På det mäktiga stenmonumentet på hans grav finns förstås hans levnadsår inhuggna:  1863-1899 (han dog på det gamla seklets näst sista dag). Där finns också följande inskrift: ”Här hvilar vad dödligt var af Axel Danielsson. Banbrytaren för socialismen. Skaparen af ’Arbetet’. Tacksamhet hos det folk, hvars befriare, gissel och vän han var, reste honom denna vård.”

Text: Peter Palmkvist

Foto: Lars-Erik Andersson och Marianne Rosén

Klicka på en av bilderna för att se dem i större format. Bläddra med de små pilarna i höger- och vänsterkant. Stäng med krysset i övre högra hörnet. Starta bildspel genom att klicka på den lilla pilen till vänster om krysset i övre högerhörnet.