Dresden – Prag – Berlin

Utblick över Elbes branta sydvästra strandsluttningar fyllda av vinodlingar och slott, möte med centrala Dresden med den återuppbyggda Frauenkirke och slottskomplexet med sina mäktiga byggnader – så började den andra dagen under Skånes Journalistseniorers bussfärd till Dresden, Prag och Berlin. Det var början på en kulturell resa i centrala Europa.

Resan startade dagen före, söndagen den 13 maj, med uppsamling av seniorer i Lund och Malmö. I Malmö steg även journalistseniorer från Göteborg, Alingsås och andra städer i Västsverige på bussen. Färden gick via Gedser och Rostock mot Berlin med Dresden som dagens slutmål.

Men problemen började långt före Berlin. De tyska motorvägarnas fruktade trafikproppar försenade resan och först fyra timmar efter planerad tid var bussen framme vid hotellet i Dresden. Efter en mycket sen middag var det bara för deltagarna att försöka suga åt sig så mycket sömn som möjligt.

Dresden är huvudstad i ”landet” Sachsen och var före andra världskriget en av Europas bäst bevarade 1700-talsstäder med vackra byggnader och stora konstsamlingar. Men under två dagar i februari 1945 bombades staden sönder och samman av de allierade. Dresden förvandlades till ett eldhav och tiotusentals människor brann upp eller kvävdes i dammet och röken.

– Dresden hade sin storhetstid i slutet av  1600-talet och början av 1700-talet, berättade reseguiden Peter Nisses. Då var det August den starke som samtidigt härskade som kurfurste i Sachsen och som kung i Polen.

– August hade djupa kulturella intressen och under hans tid förskönades staden och utvecklades porslinstillverkningen i det närliggande Meissen. Genom att mer eller mindre kidnappa alkemisten Johann Friedrich Böttger fick han i gång porslinsproduktionen i Meissen 1710. August var kusin med Karl Xll men det hindrade inte Karl från att besegra honom på slagfältet.

Många resedeltagare uttryckte sin förvåning över att man så fullständigt hade lyckats återställa Dresden efter krigets katastrofer. Den totalförstörda Frauenkirche fick vänta längst. Först 2005 kunde kyrkan öppna igen efter stora privata donationer.

Prag hägrade och på måndagseftermiddagen fortsatte resan mot den tjeckiska huvudstaden några timmar avlägsen. Under bussfärden pekade guiden ut platsen där några tjeckiska kommandosoldater genomförde ett lyckat attentat mot ”slaktaren i Prag”, Reinhard Heydrich, i maj 1942.

Tisdagen blev första hela dagen i Prag. Den började med en busstur fram till Pragborgen och vidare promenad fram till Karlsbron som sträcker sig över den väldiga floden Moldau. Grundstenen till bron lades av kung Karl lV 1357 och var ända in på 1800-talet den enda förbindelsen över floden i Prag. Det fick svenskarna erfara mot slutet av 30-åriga kriget. I tre månader stod de med sin armé på flodstranden utan att lyckas besegra det desperata tjeckiska försvaret.

Efter Karlsbron med sina horder av turister gick vandringen vidare mot Rådhustornet, där klockspelet just nu renoveras, och rådhustorget. Krogarna och caféerna vid torget är svindyra men många av byggnaderna är vackra och intressanta. Besöket i den gamla judiska stadsdelen Josefov väckte blandade känslor. Här trängdes judiska pragbor samman på en liten yta ända fram till slutet av 1700-talet. När judarna till slut fick bo var de önskade flyttade många av dem ut ur Josefov och området förföll. I dag är det bara synagogorna, rådhuset och begravningsplatsen som finns kvar av de gamla byggnaderna.

Guiden visade oss vidare förbi krogen där Bill Clinton och Vaclav Havel jammade jazz en gång på 1990-talet. Clinton spelade saxofon och Havel slagverk. Vid Vaclavplatsen fick resedeltagarna ”ledigt” för att se Prag på egen hand.

Tredje dagen i Prag ägnades åt Pragborgen och jazz. Det blev en dag för paraplyer och regnkappor. Regnet öste ner när guiden Peter lotsade oss fram mellan pölar och vattenkaskader som vräkte ut från taket i den väldiga S:t Vituskatedralen. Kyrkan är Tjeckiens största. Den tog 600 år att bygga och stod inte klar förrän 1929. Pragborgen är en märklig plats med många adelsslott och regeringsbyggnader men efter klockan 17 är den en sovande stadsdel. När Prag vaknar upp till kvällens och nattens liv somnar Borgen in.

Resedeltagarna fick möjlighet att studera ett av de gamla adelsslotten inifrån vid en konsert i Lobkowiczpalatset. Släkten Lobkowicz är berömd för sina insatser för den europeiska musiken. De var mecenater för bl a Mozart, Haydn och Beethoven. Här förvaras t.ex partituret som användes när Beethovens femte symfoni uruppfördes. Det är svårt tänka sig en bättre miljö att lyssna till klassisk musik framförd av en flöjtist, en violinist och en pianist.

Efter konserten hade regnet avtagit. Huvuddelen av gruppen åkte tillbaka till hotellet medan de piggaste gav sig ut för att upptäcka Prag på egen hand. Kvällen var vikt åt en resa med jazzbåt längs Moldau. Sångerskan Marta sjöng låtar från olika tidsperioder medan ett kvällsupplyst Prag gled förbi utanför fönstret.

Tidigt på torsdagsmorgonen gled bussen ut genom Prag på väg mot Berlin. Väl framme blev det främst shopping, besök på pålitliga restauranger och kanske någon enstaka öl. Fredagen handlade mycket om bussfärden hem och avskedstagande. Resan längs autobahn mot Rostock förflöt utan problem. De flesta deltagarna i sexdagarsturen uttryckte positiva erfarenheter och applåderade reseplaneraren Kristina Waldéns insatser.

Text: Tuve Bergman

Foto: Britt-Marie Bergström, Sven-Olof Gunnarsson, Anne Henricson, Göran Martelius, Ingrid Nathell, Kerstin Ragab, Marianne Rosén, Kristina Waldén och Annika Ågren

Några av deltagarna i resan är medlemmar i Västsveriges Journalistseniorer. En av dem, Leif Montell, har skrivit och fotograferat från resan. Läs hans reportage här (en bit ner på sidan).

 

Klicka på en av bilderna för att se dem i större format. Bläddra med de små pilarna i höger- och vänsterkant. Stäng med krysset i övre högra hörnet. Starta bildspel genom att klicka på den lilla pilen till vänster om krysset i övre högerhörnet.