Carina Persson tror på framtiden
En del av polisarbetet görs i det dolda men för polisen är det också viktigt att jobba med den synliga brottsligheten. Det är då man får gensvar, hjälp och tips från vanliga medborgare och upplevelsen av trygghet ökar i befolkningen.
Regionpolischefen Carina Persson såg optimistiskt på framtiden när hon träffade medlemmar i Skånes Journalistseniorer vid en lunchträff på restaurang Rådhuskällaren i Malmö den 10 januari 2018. Efter bara nio månader som chef såg hon flera framgångsvägar.
– Jag älskar mitt jobb som polis och behövde inte fundera så länge på om jag skulle söka det här jobbet eller inte. Jag fick lugnande försäkringar från min vikarierande företrädare om att det fungerade bra här i södra Sverige.
Carina Persson är född och uppväxt i Göteborg. Hon kom in vid polisskolan redan som 19-åring och har gått den långa vägen från ett dussin år som radiobilpolis till en chefskarriär. Till Malmö kom hon efter en tid som tillförordnad regionpolischef i Västsverige.
– Första tiden bodde jag på vår båt men nu har vi fått en lägenhet och jag börjar till och med förstå skånska så smått. Framför allt om jag kan se den jag pratar med.
Hon försvarade polisens omtalade och kritiserade omorganisation. Jobbet har blivit effektivare.
– Vi har gått från 21 regioner till sju och det gör arbetet mycket lättare. Tidigare hade vi 21 olika system när vi t ex skulle skriva in brottsanmälningar och för att gå in och söka i andra regioners system krävdes det särskilt tillstånd.
Carina Persson ansåg att de stora avstånden inom den nyskapade polisregionen Syd kan upplevas som ett problem.
– Blekinge, Kronoberg och Kalmar län ingår numera i vår region. Det t ex 45 mil till Västervik och det är inte svårt att förstå om poliserna i det området upplever att det är långt till Malmö. Men vi har samtidigt ökat vår förmåga att kraftsamla där det behövs. När det dödliga våldet ökar på vissa platser kan vi förstärka resurserna just där inom regionen.
Gränskontrollerna kräver stora resurser som delvis tas från polisens personalstyrka. 250 personer arbetar med gränskontrollen i Helsingborg och Malmö. 80 av dem är poliser.
– Det är ett jobb som måste göras. Och det gör nytta. Vi vänder på flera hundra människor som försöker ta sig in i Sverige utan att ha rätt till det. Men det gäller att ta mänskliga hänsyn när vi kommenderar poliser till arbetet med gränskontrollerna. Det är inte så lockande för en polis med familjen i Västervik att jobba i Malmö och kanske bo sex månader på hotell.
Varje dygn rapporteras mellan 800 och 900 händelser in till regionledningscentralen i Malmö. Många av händelserna handlar om försvunna personer.
– Med så många händelser är det självklart att det tar tid att ta itu med alla, sa Carina Persson. Men det är i första hand de 20 polisområdena i regionen som ska leda arbetet. Lokalpolisområdena är vårt centrala nät.
Vilka är då de vanligaste problemen som lokalpolisen jobbar med? Jo, trafikfrågor, knarkförsäljning och skadegörelse ligger högt på listan.
– Men brottsligheten som sker via internet blir en allt större utmaning för oss. Det gäller t.ex bedrägerier och män som utnyttjar barn och ungdomar sexuellt. Här samverkar vi med flera andra myndigheter för att komma åt förövarna.
– Detsamma gäller gängkriminalitet och organiserad brottslighet. I Malmö finns det ca 200 individer i gängen som vi bevakar. Många av dem har blivit lagförda massor av gånger. För att komma åt den här brottsligheten måste samhället fånga upp de unga på ett tidigt stadium innan de sugs in i gängens destruktiva värld.
Polisen behöver fler specialister inom olika områden för att klara av nya typer av brottslighet.
– Vi behöver analytiker och de vi kallar it-forensiker, berättade Carina Persson. Själv jobbar jag för att vi ska få fler utredare till regionen. Region Syd har 20 procent färre utredare än vi hade i Väst.
Hon var övertygad om polisen kommer att göra ett allt bättre jobb när den nya organisationen har funnits på plats en tid.
– Förbättringarna märks redan. Anmälningarna om brott minskar och ju mer vi jobbar med trygghetsskapande verksamhet ju tryggare kommer medborgarna att känna sig.
Text: Tuve Bergman
Foto: Jan Skogström
Klicka på en av bilderna för att se dem i större format. Bläddra med de små pilarna i höger- och vänsterkant. Stäng med krysset i övre högra hörnet. Starta bildspel genom att klicka på den lilla pilen till vänster om krysset i övre högerhörnet.
- Från vänster: Carina Persson, hennes assistent, Carl Johan Evander, Carl-Magnus Annell, Guje Mattisson, Tuve Bergman, Claus Granath, Annika Ågren och Stig Engzell. Böjd framför dem står Peter Palmkvist.
- Åse Österman och Carl Johan Evander.
- Åse Österman, Sven-Olof Gunnarsson och Peter Palmkvist i förgrunden. Gudrun Manell håller i dörren.
- Åse Österman i förgrunden. I trappan Birgitta Piper och Gudrun Manell.
- Rolf Cronqvist och Mona-Lill Påhlzon.
- Tuve Bergman ser uppgiven ut.
- Tekniken var inte vår vän. Marianne Rosén försöker få igång projektorn en gång till.
- Tekniken lydde inte ens polisen.
- Vår gäst Carina Persson fick tyvärr klara sig utan kunna visa sina bilder men det gick alldeles utmärkt.
- Carina Persson och Tuve Bergman.
- Carl Johan Evander och Tuve Bergman.
- Rode Möller i förgrunden.